Fredagen den 13e, ingen otur här inte.. <3

Hur kan det vara möjligt?
Jag tittade upp mot stjärnorna där jag i min ensamhet hade ställt mig för att få vara ifred.
Hur mycket jag än inte borde så önskade, önskade, önskade jag att bara ett litet tecken skulle skickas iväg, så du visste var du skulle... vartän du nu var.
Gav upp efter 45 minuter och klockan var då 02.38... men... plötsligt... så står du där... mitt framför mig.
Shit... vad fan hände?! Vad fan innebär detta? Ödet? Herregud...

Tack iallafall, för att du är världens bästa! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0